Det är lite ditt fel att jag sitter här nu. Eller inte bara lite. Ganska mycket.
Att jag inte kan sova om nätterna. Att min dators historik är full av hopplöst romantiska bloggar. Att jag kollar Facebook flera gånger om dagen och mobilen ännu mer. Att jag sitter här nu och för att jag tänkte jag ska nog skriva.
Förut var det ditt fel att jag skrev om att hålla någon kär och varför man mest menar jag älskar dig första gången. Nu vill jag skriva igen. Och inte bara re-blogga bilder om brustna hjärtan på Tumblr.